HEJA!
Kan stolt presentera att jag nyss har sprungit mitt livs första mil! Egentligen så är det väl inget märkvärdigt om man tänker på att jag har sprungit regelbundet i något år... och jag har ju förstått att jag borde klara det galant, men det har mest varit bara tanken på att springa en hel mil som känts jobbigt, tar så så himla långt tid, jag hinner bli uttråkad. I vanliga fall springer jag inte mer än 5 km lixom...
Men idag så kände jag att nu var det dags. Det hade regnat hela dagen och så plötsligt mot kvällen så sprack det upp. Jag hade dessutom laddat ipoden med en ljudbok (ja, det går utmärkt att springa med ljudbok i lurarna!), så det var bara att köra! Jag tog mig igenom det på ungefär en timme utan att det kändes särskilt jobbigt konditionsmässigt eller kändes långtråkigt. Det enda var att jag fick lite ont i lederna för att jag sprang på asfalt hela vägen. Så jag är supernöjd!
Men idag så kände jag att nu var det dags. Det hade regnat hela dagen och så plötsligt mot kvällen så sprack det upp. Jag hade dessutom laddat ipoden med en ljudbok (ja, det går utmärkt att springa med ljudbok i lurarna!), så det var bara att köra! Jag tog mig igenom det på ungefär en timme utan att det kändes särskilt jobbigt konditionsmässigt eller kändes långtråkigt. Det enda var att jag fick lite ont i lederna för att jag sprang på asfalt hela vägen. Så jag är supernöjd!
Kommentarer
Trackback
