LIVETS GODA

Idag var väckarklockan ställd på 04:30. Låter helt sjukt nu när jag tänker på det, och ja, det är lite väl tidigt alltså... Ska man gå upp då borde man egentligen gå och lägga sig senast nio på kvällen och det funkar inte för mig, hur jag än försöker så kommer jag aldrig i säng tidigare än klockan tio. Så jag var ganska trött när mobilen ringde och jag blev påmind om att jag ska ut på POWERWALK.

Jag har mååååååånga gånger ställt klockan tidigare för att hinna träna på morgonen, men så när klockan väl ringer känner jag mig fruktansvärt osugen på att lämna sängen för att bege mig ut i kylan, stänger av alarmet och somnar om...  Förstår inte riktigt hur jag tänker där, man är ju aldrig sugen att kliva upp? Jag vet så väl när jag ställer alarmet på kvällen att jag på morgonen kommer göra allt för att hitta ursäkter för mig själv för att slippa, men ändå tillåter jag att jag får somna om?! Blir arg på mig själv!

Men idag var det annorlunda. Jag har sedan nästan en vecka tillbaka varit ovanligt opepp gällande mat och träning. Jag som älskar att springa har sprungit ynka 3 km på en vecka och jag har inte haft lust att planera och laga mat, bara varit sugen på mackor... Så när jag låg framför tv:n igår och avgjorde att jag inte orkade ta mig ut och träna fick jag dåligt samvete och bestämde mig för att jag får helt enkelt bara tvinga mig ut den här jäkla opepp-perioden. Därför lyckades jag komma upp ur sängen när klockan ringde imorse, och jag menar; så fort man väl kommit ut så är det ju bara skönt. Det är lite mysigt halvmörkt ute, helt tomt på människor och trafik, bara fåglarnas kvitter... Det ger en himla bra start på dagen.

Fast promenaden botade mig tyvärr inte... Jag hoppas verkligen att det vänder snart för jag måste ju försjutton träna inför loppen jag ska springa! GE MIG MIN HÄLSOPEPP TILLBAKA :(